I’m going to run away
Find a place in the dark
Where I don’t have to hear
The nasty, nasty talk
(SOFT CELL, ”My Secret Life”, 1981)
Samtidigt lever vi allt mer i en bekännelsekultur. I avsaknad av den konfidentiella bikten ser vi hur olika dolda förhållanden uppenbaras på löpsedlarna. Det är möjligt att det finns en terapeutisk funktion i att offentligt erkänna sin alkoholism – Plutohemligheten kommer upp i ljuset – men ofta uppenbaras privata hemligheter i offentliga sammanhang som faktiskt inte har med individens offentliga roll att göra, och som individen själv inte valt att gå ut med. Utpressning bygger likaledes på behovet hos individen att bevara potentiellt stigmatiserande kvalitéer dolda.
Georg Simmel, som skrev ett helt verk om hemligheter, menade att det inte ens i parförhållanden var hälsosamt med total genomskinlighet. Han menade att personer som är totalt genomskinkliga, också ofta blir totalt ointressanta. Men överhuvudtaget vill jag mena att det finns saker man helt enkelt mår bäst av att inte veta – och med det menar jag även snaskigheter i kvällstidningarna. På samma sätt menar jag att vi också alla har behov av våra hemliga skrymslen. Att själv kunna kontrollera den information andra har om en är en viktig faktor när man diskuterar olika typer av stigma – det utgör skillnaden mellan att vara misskrediterbar och misskrediterad. I Ruth Rendells, i mitt och många andras tycke, bästa roman, A Judgement In Stone, mördas de som blir varse den analfabetiska Eunice Parchmans hemlighet.
Liz Greene har identifierat Pluto som den kraft som enligt Platon representerar de fem procenten av kosmos som inte regeras av Förnuftet, utan av Annake eller Kaos. ”De fem procenten saknar mening och orsak, och kan inte ändras. Det är den sidan av livet vi finner outhärdlig. Vi uthärdar inte att se den i ansiktet eftersom den saknar såväl mening som något yttersta andligt mål. Den är bara grym och solkig”, skriver Greene.
Även om jag inte kan dela hennes svartmålning rakt ut, menar jag att hon har rätt i att Pluto representerar en kraft som inte låter sig tyglas eller tämjas.
Det är kanske därför som Pluto ofta uttrycker sig som kontrollbehov, ibland, som hos Nixon, av en nästan paranoid, patologisk karaktär.
|
|
 |
I know the meaning of life
It doesn’t help me a bit
(MAGAZINE, ”A Song From Under The Floorboards”; 1980)
Var Pluto än befinner sig, så visar den på viljan att kontrollera, bemästra och behärska. Just det att tillvaron ytterst sett inte är kontrollerbar skapar ett behov av att kontrollera den. Även astrologin kan ses i det ljuset i sin prediktiva aspekt. Men inte bara astrologin. En hel uppsjö experter sysslar med att predikera börsen. Politiska beslut är till stor del beroende av vad man tror om framtiden – t ex förväntningar om vissa demografiska förändringar.
Men Guds vilja rår man inte på, och därför visar Pluto i lika hög grad på behovet av att lära sig acceptera det som händer och förhålla sig till det, snarare än att kämpa emot. Problemet med Pluto i 10:e huset, som Nixon hade, är att det 10:e huset representerar makt i sin mest tydliga form; här blir driften att bemästra och behärska extra stark eftersom det 10:e huset handlar om maktutövning i sin mest abstrakta sociala form – främst uttryckt genom regering och myndigheter. Plutos absolutistiska natur kan därför bidra till en dominant personlighet, som i sin mest psykotiska aspekt beter sig som vore han eller hon Gud, med ensamt herravälde över alla människor.
Men för att återgå till ursprungsfrågan; finns det något sätt att avgöra när Pluto i ett enskilt sammanhang pekar på himmel och när det pekar på helvete?
Det enkla svaret skulle kunna vara att Pluto symboliserar sådant som vi inte rår över – Guds vilja om man så vill – och alltså inte låter sig påverkas. Enklast kan man kanske se detta i termer av naturkatastrofer. Vi kan inte hindra jordbävningar, vi kan inte bemästra dem, men vi kan vidta åtgärder för att minimera deras effekter – genom att bygga hus på ett sätt som gör dem tåligare vid en eventuell katastrof.
På samma sätt kan vi – om vi vill – se Pluto som karmisk kraft. Vill vi undvika plutonska katastrofer bör vi helt enkelt försöka att inte göra gärningar som riskerar att återvända som en bumerang och bita oss på ett plutonskt ställe. Dock menar jag att mycket lite skulle tyda på att Pluto är en arbiträr typ. Månen och Merkurius må vara nyckfulla och oförutsägbara typer, men aldrig Pluto.
Om Pluto är stark i våra horoskop behöver vi ge akt på vissa saker, och alla behöver vi tampas med dessa frågor vad gäller de områden i livet Pluto berör genom horoskopet:
Vi behöver ge akt på hur vi använder oss av vår inre kraft och vår eventuella yttre makt. Är vi dominerande och kontrollerande eller använder vi dessa funktioner för att åstadkomma något konstruktivt i bredare bemärkelse? Vi behöver fråga oss om vi är vanemässigt hemlighetsfulla eller om vi är tillräckligt medvetna för att bara dölja det vi behöver dölja. Klarar vi av att släppa taget om det som för länge sedan spelat ut sin roll – exkrement är ju det som finns kvar när kroppen tagit upp det den behöver ur födan? Är vi kapabla att vara hängivna våra uppfattningar och samtidigt tillräckligt öppna för motsatta ståndpunkter? Kan vi ta konsekvenserna av vår tillvaro som biologiska varelser i en fysisk tillvaro och samtidigt bemästra våra omedvetna impulser? Och det allra svåraste då; klarar vi av att vara så medvetna om våra psykologiska mönster att vi förmår organisera om vår självbild när vi behöver det?
Vi lär inte vara många som klarar allt det på en och samma gång, men skam den som ger sig. |
|
|
|
An eye for an eye
And a tooth for a tooth
And anyway I told the truth
And I’m not afraid to die
(NICK CAVE & THE BAD SEEDS, ”The Mercy Seat”, 1992)
Pluto skapar utmaningar, men den syftar också till förändring – och en av de sakerna vi kan göra allra minst åt är att vi lever i en föränderlig värld. Om Pluto pekar på himmel eller helvete kan vara beroende av typen av aspekt, men också på att transformativa händelser kan vara positiva i lika stor utsträckning som negativa. För Ukraina och Ruslana är det naturligtvis en stor händelse att vinna melodifestivalen, som på olika sätt säkert kommer att föra med sig stora förändringar. Som alla planeter griper Pluto tag i det den har att gripa tag i; och det som finns att gripa tag i bestämmer vi själva långt innan Plutotransiten (eller vad det nu är) infaller.
Det som är riktigt uppmuntrande med Pluto är att den mycket påtagligt också visar på materiell rikedom i den värld vi lever. Arthur Conan Doyle, mannen bakom Sherlock Holmes, föddes med Pluto konjunkt Merkurius i Oxen i 12:e huset och var oerhört välbetald för en författare på sin tid. Elvis Presley hade Pluto i 8:e huset opposition Venus i Stenbocken i 2:a; och här var det hans talang som sångare som gjorde honom förmögen. För att nämna två exempel. Henrik Larssons hårda slit med Pluto konjunkt Solen har inte bara gett sportsliga framgångar, utan också en ansenlig summa pengar.
Vad Norge hade gjort för att förtjäna sitt öde i melodifestivalen vågar jag inte säga, men jag kan gissa. Pluto är rättvis och låten var kass. Ibland är det inte svårare än så.
When you sleep
I will creep
Into your thoughts
Like a bad debt
That you can’t pay
Take the easy way
And give in
(MORRISSEY, ”The More You Ignore Me, The Closer I Get”, 1994)
Litteratur
Arroyo, Stephen & Greene, Liz (1991). New Insights In Modern Astrology. Sebastopol: CRCS Publications.
Boorstin, Daniel J & Kelley, Brooks Mather (1986). A History of The United States. Lexington: Ginn and Company.
Gay, Peter (1988). Freud – A Life For Our Time. USA: J. M. Dent & Sons Ltd.
Graves , Robert (1992 [1960]). The Greek Myths. St Ives: Penguin Books.
Michaud, Joy & Hilverson, Karen (1993): The Saturn/Pluto Phenomenon. York Beach: Samuel Weiser.
Ritzer, George (2000). Sociological Theory. Singapore: McGraw-Hill.
Swann Jr, William B (1987). ”Identity Negotiation: Where Two Roads Meet” i Journal of Personality and Social Psychology, Vol 53, No. 6, s.1038-1051).
|
|
